Christer Nilsson rör sig raskt över gården i vinterkylan. Han har skallinjalen i högsta hugg för att säkerställa att varje dimension blir korrekt. Ensam eller tillsammans med kolleger på teatern utvecklar han nya lösningar – som hur de små kristallkronorna i modellen ska tillverkas.
– Arbetet känns jättespännande, och jag har länge väntat på möjligheten att få färdigställa modellen. Den är enormt noggrant gjord – allt är detaljerat och fint utfört, säger Christer Nilsson.
Förälskelsen som började i en skolbok
I högstadiet i Moliden, strax utanför Örnsköldsvik, såg Christer för första gången en bild av Drottningholms slottsteater i en uppslagsbok och blev bergtagen. Redan dessförinnan hade han börjat intressera sig för teatrar och teatermaskinerier, även om han själv inte riktigt kan förklara varför. Ingen i familjen hade något särskilt kulturintresse men föräldrarna stöttade honom. I villans källare fick han ett eget rum där han byggde modeller, ibland med hjälp av sin far som både var händig och duktig på att teckna.
Vägen in i teatervärlden
Efter skolan utbildade sig Christer brett inom konst och hantverk och hamnade så småningom på Nyckelviksskolan på Lidingö. Under sin första anställning som scenarbetare på Oscarsteatern tog han mod till sig och ringde upp den dåvarande scenmästaren på Drottningholmsteatern, den respektingivande Kurt Mattysek, för att fråga om arbete.
Det samtalet bar frukt. År 1989 började Christer säsongsarbeta i teaterns maskineri. Med åren fick han allt större ansvar och 1998 utnämndes han till scenmästare – en befattning han fortfarande innehar. Under vinterhalvåren arbetade han parallellt på Oscarsteatern, Folkoperan och senare under lång tid vid Kungliga Operan, där han hade roller som scentekniker, scenmästare och slutligen produktionsassistent.
Att ta vid där en annan slutade
2025 kunde Christer lämna Kungliga Operan för att fullt ut ägna sig åt projektet med teatermodellen. Nu har han tagit vid där Ulf Hedberg en gång slutade och fortsätter arbetet med att färdigställa den vackra och detaljrika modellen. Christer och Ulf känner varandra från tiden på Kungliga Operan, och Ulf – numera pensionerad – kommer ibland på besök i Jaktpaviljongen för att följa arbetet och bidra med sin kunskap.
En cirkel som sluts
För Christer är arbetet med modellen både en ynnest och en glädje – något han som pojke i Moliden knappast hade kunnat föreställa sig.
Var det meningen att vägen skulle gå från en bild i en bok i Moliden till slottsteatern på Drottningholm? Det är svårt att inte tro det.
Senaste kommentarer